14/1 2014 Kajsa Kvarned "Min livsresa"
23/1 2014 Greger Widgren ”Vad gjorde Karl XII mellan Poltava och återfärden till Sverige”
11/2 2014 Föreningsstämma + Leif Johansson "Zarah Leander"
4/3 2014 Hans Forsberg och Ragnar Watz "Landstinget 150 år: Sjukvården i Kristinehamn"
18/3 2014 Sune Jakobsson "Verkliga historiska personer och händelser som inspirerat Frans G Bengtssons författarskap"
15/4 2014 Dan-Axel Hallbäck "Indien och Indiens tigrar"
6/5 2014 Claes Gränström "Vad kan man hitta i Riksarkivets/Landsarkivens dokumentsamlingar?"
16/9 2014 Elisabeth Katisko "Historia på väv. Sutur på brodyr, ger både lyster och struktur."
30/9 2014 Allan Salmi "Ida Bäckmann – En märklig kvinna och författarinna."
14/10 2014 Ulf Durling "Mord bland pensionärer."
4/11 2014 Hans Häggroth "JAS-Gripen-projektet"
25/11 2014 Urban Kihlström "Resa till Antarktis"
16/12 2014 Gunnar Watz "Jazz at Vesper"

Tisdag 14/1 2014 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Aktiva Seniorer har bevistat trettondagskonserten med Wermland Opera orkester i Karlskoga. Dirigent var Henrik Schaefer och solister Malin Klingborg, oboe, samt Anna-Maria Krawe, sopran.

Vid vårens första träff i församlingshemmet berättade vår nya kyrkoherde Kajsa Kvarned om sina olika verksamheter under karriären, illustrerat med bilder. Hon är värmländska och började arbeta inom kyrkan som ungdomsledare och församlingssekreterare, men kände så småningom att hon ville utbilda sig till präst. Som prästkandidat praktiserade hon i Kristinehamn, och 2002 kom hon som nyexaminerad präst till A9. Det kändes ovant och nervöst, men hon blev snart positivt överraskad av den fina respekt hon mötte. För en del av soldaterna blev hon något av en mammagestalt.

Kajsa Kvarned har strävat efter att pröva olika sidor av prästyrket, och 2004 började hon tjänstgöra som biskopsadjunkt i Karlstad. Det innebar många växlande arbetsuppgifter, bl.a. att förbereda och biträda biskopen vid biskopsvisitationer och prostmöten i stiftet. På så sätt har hon besökt alla församlingar och kyrkor i Värmland.

Det blev även utlandsresor till vänstift i England, Italien och Tanzania.

Som sekreterare i Svenska kyrkans internationella arbete reste hon till Palestina och upplevde där palestiniernas svåra situation med muren och bostäder som rivs.

De åtta åren som biskopsadjunkt var mycket lärorika och gav utblickar i världen, men Kajsa Kvarned började längta efter att arbeta som präst i en församling. Hon fick då en tjänst i Margaretakyrkan i Oslo med en livaktig svensk församling. Många av de svenska ungdomar som jobbar i Oslo söker sej dit.

Nu är Kajsa Kvarned glad att få återvända till Kristinehamn, som hon upplever som en dynamisk kyrka med sina fem församlingar och driftiga medarbetare.

Torsdag 23/1 2014 Norrgården (Hans Forsberg)

Aktiva Seniorer och dess historiecirkel har haft ett uppskattat gemensamt möte på Norrgården där Greger Widgren, f d ambassadör, berättade om ett forskningsprojekt med titeln ”När Sverige styrdes från Osmanska riket”. Det är i år 300 år sedan Karl XII lämnade Osmanska riket (Turkiet) efter en drygt fem år lång vistelse i Bender – Varnitsa – Demotika. Flykten till Turkiet följde på det förödande nederlaget vid Poltava sommaren 1709. En spillra av den svenska armén lyckades fly över floden Dnestr och fick slå upp sina tält utanför fästningen i Bender. Senare låg svensklägret utanför den lilla orten Varnitsa i nuvarande Moldavien. Kungen hade planer på ett gemensamt anfall på Ryssland tillsammans med Osmanska riket men planerna kunde inte förverkligas.

Sultanen i Osmanska riket Ahmed III tröttnade på det utdragna svenska besöket och försökte göra livet surt för svenskarna, vilket till slut ledde till kalabaliken i Varnitsa/Bender. Efter den händelsen förflyttades Karl XII som fånge till först Demotika i nuvarande Grekland och sedan till slottet Timurtasj utanför Adrianopel inte så långt därifrån. Kungen var nu fånge hos sultanen.

Hösten 1714 lämnade till sist Karl XII Osmanska riket och mest på hästryggen tog han sig tillsammans med två officerare till Stralsund vid Östersjökusten på två veckor. Efter någon månad i Stralsund begav han sig till Lund. Han återvände aldrig till Stockholm. Den 30 november 1718 blev han skjuten vid Fredrikstens fästning i Norge.

Under Karl XII´s tid i Osmanska riket styrdes Sverige från en plats 250 mil från Stockholm. Beslut och handlingar transporterades av kurirer, av vilka de flesta kom fram. Kungen var mycket mån om sin enväldiga makt men var förstås beroende av en effektiv administration i hemlandet och även av duktiga rådgivare på plats. Karl XII hade ett brett intresseområde och var febrilt aktiv under tiden i Turkiet. Bl a intresserade han sig för nybyggnaden av slottet i Stockholm efter branden 1697 och skickade ut tre st expeditioner för att studera de stora städerna i Mellanöstern. Hovlivet krävde mycket pengar som lokala långivare ställde upp med.

Karl XII hade flera moderna tankar om den svenska administrationen. Han införde självdeklarationen och föreslog progressiv beskattning. För att kontrollera statsförvaltningen infördes justitiekanslerfunktionen (JK).

Karl XII var en ”kändis” i den tidens Europa. Redan Voltaire skrev en biografi 1731. Kungen var en mångfacetterad person som ingen kom riktigt in på livet. Det forskningsprojekt som Greger Widgren deltar i ska bl a skildra kulturmötet med turkarna under svenskarnas tid i Osmanska riket.

Tisdag 11/2 2014 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Aktiva Seniorer har haft föreningsstämma i församlingshemmet, där Hans Forsberg valdes att leda förhandlingarna. Av verksamhetsberättelsen framgår att föreningen arrangerat buss- och båtresor, sång-och musikprogram, studiebesök och föredrag.
Längsta resan gick till Estland och Lettland. En dagsutflykt gjordes till Vadstena med besök på slottet, kyrkan och gamla klostret. Arbetarmuseet Gråbo i Karlskoga har fått besök och musikresorna gick till Filipstad för att se digital sändning av operan Tosca samt till trettondagskonserten i Karlskoga.
Bland de elva föredragen kan nämnas Torbjörn Sjöqvists Upprättelse - om Selma Lagerlöf och hennes bror Johan, Kenneth Johanssons Min syn på Värmland idag och i framtiden, Per-Inge Fridlunds Konstnärerna vid sjön Racken och Gunnar Watz Klassisk jazz på klarinett.
Studiecirklar har bedrivits i musiklyssning, historia och litteratur.
Medlemsantalet var 332, en ökning med 10. Årsavgiften 100 kr. blev oförändrad. Referat av föreningens aktiviteter har varit införda i NKP.
Styrelsen 2014: ordförande Lars Carlson (omval), v. ordförande Lena Bergkvist (nyval), Hans Forsberg, Gun Gunnarsson, Jan-Erik Häggroth, Inger Widström, Olle Wirén, Annika Andersson (alla omval). Revisor: Inger Jonsson-Lampa (omval) Ingrid Gustafsson (nyval). Valberedning: Siv Eliasson, Gullevi Sandling, Britta Wedberg (alla nyval).

Efter förhandlingarna bjöds på överraskande underhållning med Zarah Leander och ackompanjören Per Olof Grumer. Iförd elegant vit långklänning och fjäderboa framförde hon åtta av sina mest kända sånger bl.a. Wunderbar, Vill ni se en stjärna och Vilja. Man kände igen både röstens speciella timbre, den tydliga diktionen och kroppsspråket med de spretande fingrarna. Som avslutning lyfte hon av den röda peruken och presenterade sig som Leif Johansson, kyrkvaktmästare i Frykerud! Han berättade att han uppträtt som Zarah sedan 2007, då hon skulle ha fyllt 100 år. Även Julia Caesar har han gestaltat. Zarah Leander är fortfarande otroligt populär och ligger tvåa efter ABBA på topplistan. Föreningen bjöd som avslutning på kaffe och tårta.

 

Tisdag 4/3 2014 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

    Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet. Denna gång berättade läkarna Hans Forsberg och Ragnar Watz om sjukvårdens historia i Kristinehamn. Med anledning av landstingets 150-årsjubileum bildades en studiegrupp kring detta ämne, där även Olof Andersson, Rolf Andersson, Per Bolander, Elisabeth Almén Larsson och Kenneth Skoglund ingick. Resultatet: en intressant bildutställning med text, som visades förra året på Bildarkivet. 

   Det första länssjukhuset tillkom 1880 och hade 20 sängar. Förutom stadsläkaren bestod personalen av en sjuksköterska, två pigor och en syssloman. Man behandlade mestadels olycksfall och vårdtidens längd var i medeltal 33 dagar. Ett epidemisjukhus upprättades 1882 och även en isoleringsstuga. 

   Mellan 1900-1920 var tuberkulosen det stora problemet. Ingen bot fanns för de cirka 2000 värmlänningar, som då led av denna sjukdom, och 600 dog varje år. I Arvika inrättades 1909 ett tuberkulossjukhus. Spanska sjukan var en annan svår sjukdom utan bot som utbröt 1918 och drabbade cirka 500 millioner människor, av vilka 50-100 millioner dog. 38000 dog i Sverige och 126 i Kristinehamn, vars befolkning då var cirka 10000. Man stängde biograf och teater, och Södermalmsskolans paviljong C användes som sjukstuga med lärarinnor som sjuksköterskor. 

   Nya Sjukhuset byggdes 1923 och bygdesanatoriet 1932. Vi fick även ett nytt epidemisjukhus och en barnavårdscentral i komministergården 1936. Den senare med läkare två timmar i månaden! En stor framgång för läkekonsten under 20-talet var calmettevaccinet mot tuberkulos och upptäckten av insulin och penicillin. Penicillinets upptäckare Fleming fick dock inte nobelpriset förrän 1945. 

   Under 40-talet kunde man tack vare penicillinet bota den då allvarliga sjukdomen scharlakansfeber, och man gjorde den första njurdialysen. På sjukhuset i Kristinehamn utfördes lobotomioperationer på patienter från Marieberg med svåra ångesttillstånd, en metod som senare övergavs. 1948 byggdes sjukhuset till. 

   Barnförlamningen spred skräck under 50-talet, och 1953 insjuknade 5000 barn i Sverige i polio. Vaccin mot polio infördes 1957. Stensta sjukhem byggdes för patienter med lättare psykiska problem. 

   Under 60-talet tillkommer den nya höga sjukhusbyggnaden med intensivvårdsavdelning. Det är också det årtionde då transplantationer av både lever, njure och hjärtan börjar utföras. 

   Centrala sjukhemmet byggs under 70-talet med arbetsterapi och sjukgymnastik. Man inrättar sjukhusbibliotek och går med bokvagn till patienterna. 1985 utvidgas intensivvården med bättre övervakning och nya behandlingsmöjligheter. 

   Blomstergården för långtidssjuka tillkom 1992 i samband med ädelreformen. Titthålsoperationer, mammografi och datorisering blev också vanligt under 90-talet. 

   Så kom den tragiska nerläggningen av sjukhuset under 2000-talet trots stora protester i form av insändare, ockupation av sjukhuset och demonstrationer på stan. Men kristinehamnarna hoppas få tillbaka åtminstone en närvårdsavdelning, och de avslutande orden i Watz epigram "det finns inget sjukhus som närmare står oss än du" uttrycker mångas känsla av sorg. 

   Eftersom ingen tidigare har forskat i Kristinehamns sjukvårdshistoria, är det mycket värdefullt att den nu blivit belagd både i ord och bild av arbetsgruppen, och Lars Carlson tackade dess båda representanter för deras välgjorda "arkeologiska utgrävning".

Tisdag 18/3 2014 Församlingshemmet (Brita Olsson)

 Aktiva Seniorer har haft möte i församlingshemmet, där ordföranden Lars Carlson välkomnade Sune Jakobsson som dagens föredragshållare eller kanske snarare berättare. Sune Jakobssons stora intresse är författaren Frans G. Bengtsson, vars minnesbibliotek i Gullspång han förvaltat i många år. Denna gång berättade han om några verkliga historiska personer och händelser, som inspirerat Frans G. i hans essäer. Dubbelromanen om vikingen Röde Orm är hans största succé, men många anser att essäerna är höjdpunkten i författarskapet. Flera samlingsvolymer finns t.ex. Litteratörer och militärer, De långhåriga merovingerna, Sällskap för en eremit.

Vad är då en essä? Enligt litteraturvetaren Göran Hägg: en kort prosatext med huvudsakligen inhämtade fakta. Grundtanken är att berätta en god historia, något som Frans G. Bengtsson verkligen hade sinne för. Genom sin lärdom kombinerad med humor och sin speciella stil blev han en folkbildare, som fortfarande är mycket läst och omtyckt.

Den amerikanske generalen och presidenten Ulysses Grants händelserika liv inspirerade Frans G. Bengtsson, och Sune Jakobsson läste inledningen och avslutningen på denna så inlevelsefullt beskrivna essä om en mans uppgång och fall. En nationens hjälte och president, som fick ett slut i armod och sjukdom.

Då Finland anfölls av Ryssland och fred slöts 1940, publicerades en artikel i SvD av Frans G. Bengtsson under rubriken Att vara neutral. Han diskuterar där statens ställning contra individens, den politiska moralen och samvetet, och stor debatt följde. Frans G. Bengtsson hade många finska författarvänner, och hans brevväxling med Bertil Gripenberg finns bevarad.

I en essä om lakonism, d.v.s. ett kort och kärnfullt uttryck, kommer han fram till att Shakespeare i Hamlet har formulerat det bästa: The rest is silence.

General von Döbeln var en färgstark person, som också inspirerat till en essä. Då han som befälhavare på Åland beordrade lotspersonalen till underbefäl blev det protester ända till kungen, som skrev att Döbeln inte hade befogenhet till detta. Men Döbeln svarade trotsigt "När isen ligger behövs inga lotsar".

Essäsamlingar skall man inte sträckläsa, avslutade Sune Jakobsson. De kan liknas vid en kartong med god konfekt. Ta en bit då och då och njut. De smakprov han bjöd på, väckte onekligen lusten att smaka på fler! 

Tisdag 15/4 2014 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Aktiva Seniorer har på Folkets Hus bevistat den digitala direktsändningen av operan La Boheme från Metropolitan i New York. Som alltid en musikupplevelse av yppersta kvalitet.

På månadsmötet i församlingshemmet berättade Dan-Axel Hallbäck om en resa till Indien illustrerad med vältagna bilder. Som Inledning berättade han om huvudstaden New Delhi, varifrån resan utgick, och kontrasten den lilla byn Kahna med dess ljusblåa hus murade av lera och halm. Man odlar ris och grönsaker och har kor och oxar. Korna är som bekant heliga och ger ytterst litet mjölk. Maten lagas utomhus över öppen eld. Ett uppehåll vid en helig flod innehöll besök på den lokala marknaden, ett skådespel fyllt av människor, färger och dofter. Många lockande kameramotiv med berg av färgrika grönsaker och frukt, men även bruksartiklar som krukor och kvastar.

Indiens natur och djurliv är givetvis väsensskild från den vi har hos oss. Man kan se skogar av bambu och olika sorts fikus, som vi har som krukväxter. Här finns vildbin, termiter och utsökt tecknade fjärilar och ett rikt fågelliv, där påfåglarna, Indiens nationalfågel, drar till sig uppmärksamheten. Även rovfåglar som gamar, örnar och ugglor. Bland däggdjuren kan nämnas rhesusapan, storfladdermusen, vildsvin, hjortar och elefanten. Man tämjer den lilla elefantungen till att bli arbetselefant. Den arbetar ofta i skogsbruket men går i pension vid 65.

Huvudmålet för resan var nationalparken Bandhavgarh, där det finns cirka 3000 tigrar. Hallbäcks resesällskap hade turen att få se dessa magnifika djur på mycket nära håll. Dels en hona med fyra ungar, dels en hanne "Bahmera male" alldeles nära jeepen. Tigrarna ser bilen och människorna i den som en helhet och anfaller ytterst sällan. Man kan se klösmärkien på träden, där djuren markerar sitt revir. Befolkningen i närheten är förvånansvärt orädd, men en människoätande tiger brukar sövas ner och föras till något zoo.

Dessa vackra, starka djur är värda att bevaras liksom andra utrotningshotade djur såsom noshörning, blåval, isbjörn. Med orden "vi bör ha respekt för naturen" avslutade Dan-Axel Hallbäck sitt intressanta och vackra föredrag.

Tisdag 6/5 2014 Församlingshemmet (Hans Forsberg)

Vid Aktiva Seniorers sista möte under våren berättade Claes Gränström om arkiv i Sverige och världen. ”Arkiv är spännande”. Dom sträcker sig över tusentals år och ger upphov till internationellt samarbete. Arkiv kan vara arkiv för originalhandlingar, bibliotek med bearbetningar som t ex böcker eller museer med s k artefakter. Arkiv har funnits sedan sumererna och de gamla egyptierna.

Claes Gränström, som har varit överarkivarie på Riksarkivet, beskrev med entusiasm hur han i ett arkiv i Istanbul hade kunnat studera lertavlor med ett nedtecknat fredstraktat från år 1280 f Kr. Andra material som användes före pappret var sten, pergament och papyrus. Grekerna och speciellt romarna hade omfattande arkiv men mycket har förkommit. Även kyrkans verksamhet resulterade i stora arkiv. Under medeltiden kunde dock en del av kyrkans material vara förfalskat. Arkiven var tidigare oftast stängda för det stora flertalet.

De äldsta handlingarna i Sverige är från 1100-talet. Under Gustav Vasas tid ökade arkiven påtagligt i storlek p g a att kungen ville skapa ett effektivt skattesystem, som i sin tur krävde folkbokföring och fogderäkenskaper. Under Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna på 1600-talet organiserades en effektiv statsförvaltning med kollegier och länsstyrelser, som gav upphov till många dokument.

Tryckfrihetsförordningen i Sverige från 1766 gjorde de flesta arkivhandlingar offentliga och i Frankrike öppnades arkiven efter franska revolutionen. Den expanderande historievetenskapen under 1800-talet krävde tillgång till arkiven. Det hållbara papper, som funnits sedan 1300-talet, ersattes från 1850 till stor del av slipmassepapper med försämrad kvalitet. Från den här tiden växte arkiven snabbt i storlek.

Från slutet av 1800-talet ordnas arkiv enligt den s k proveniensprincipen. Arkivet ordnas i enlighet med arkivbildarens organisation och verksamhet och således inte efter ämnesinnehåll.

Under 1900-talet accelererade arkivtillväxten. De båda världskrigen gav upphov till mycket arkivmaterial. Från 1960 tillkom IT (tidigare kallat ADB) inom arkivering. Till att börja med lagrades informationen både på papper och digitalt men idag har denna dubbelbokföring försvunnit. Den digitalt lagrade informationen måste med jämna mellanrum överföras till ett aktuellt medium för att inte tillgängligheten ska försvinna.

De svenska arkiven har en unik kontinuitet. Riksarkivet skapades redan år 1618 med bl a dokument från regering och ämbetsverk och ett medeltida arkiv. Krigsarkivet har material från Gustav Vasa och framåt. Landsarkiven (t ex Värmlandsarkiv) rymmer bland annat bouppteckningar och skolarkiv. I kommunala arkiv finns mycket av intresse. Sjukhusarkiven är omfattande. Det finns också många enskilda arkiv. De olika arkiven tar gärna emot besökare och är i allmänhet mycket hjälpsamma. Det finns en Nationell ArkivDatabas, där man kan söka efter en del av arkivens innehåll.

Claes Gränström avslutade med att säga att våra arkiv rymmer en rik skatt. Enligt Arkivlagen är myndigheternas arkiv en del av det nationella kulturarvet. 

Tisdag 16/9 2014 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Aktiva Seniorer har inlett säsongen med en utflykt till Karlstad.Där kunde man antingen besöka Brigadmuseet som visar "Samhället och försvaret under kalla krigets dagar" eller Lerinmuseet med Lars Lerins konst. I båda fallen ingick guidad visning och fika.

Vid höstens första träff i församlingshemmet fick vi höra brodösen Elisabeth Katisko berätta om sitt konstnärskap. Hon har alltid broderat men kom igång i större skala för cirka tre år sedan, då hon fick möjlighet att köpa lagret från en sybehörsaffär, som skulle upphöra. Inspiration får hon från historien, naturen och ofta från böcker och bilder. Hon har förkovrat sig genom broderikurser på Gerlesborg i Bohuslän ledda av Peter Hellsing och Elsa de Geer. Den nordiska mytologin har inspirerat till två bilder av världsträdet Yggdrasil, den första visar stammen, där man bl.a. kan se midgårdsormen, Odens öga, korparna Hugin och Munin och de tre nornorna Urd, Skuld och Verdandi. Askens krona har fått en särskild bild krönt av en örn och med människoparet Ask och Embla. Den högsta gudinnan Freja avbildas i tavlan Frejas följe, där två katter drar hennes vagn.

Religiösa motiv ger också inspiration. En bild från 1400-talet av nunnan Santa Ortolana vid Klaraklostret i Stockholm har blivit ett utsökt broderat konstverk. Bara glorian tog 20 timmar att fullborda. Bilder av munkar från Monserratklostret i Spanien och i Florens finns också med i produktionen.

På Gotland finns det många vackra s.k. bildstenar från 400-talet med spiralmotiv, ormar och hjul i bjärta färger. Ormkvinnan är en sådan sten, som Elisabeth avbildat i broderi.

Havsörnens vackra silhuett ser man ofta vid Vänern, och Elisabeth har avbildat den både i flykt och sittande.

Ett prydnadsfat med en sjöman inspirerade till en stor tavla med flera marina motiv "En sjöman går iland".

Då åhörarna efter föredraget fick beundra en del av tavlorna på nära håll kunde de verkligen se med vilken omsorg och finess de var gjorda och ana det tålamod som krävts vid skapandet.

Elisabet Katisko hoppas bli uttagen till höstsalongen på Värmlands museum, och även ett Stockholmsgalleri har visat intresse för denna ovanliga konstform.

Tisdag 30/9 2014 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Aktiva Seniorer har vid sitt senaste möte i församlingshemmet fått höra Allan Salmi, lektor från Säffle, berätta om journalisten, författaren och läraren Ida Bäckman, 1867-1950. Hennes namn är förknippat med både Fröding och Lagerlöf och det dåliga rykte som hennes påflugenhet och brist på takt och ton orsakade. Allan Salmi började intressera sig för Ida, då han skrev en lärarhandledning om Fröding, och han har delgivit något av sitt stoff till författaren Sigrid Combüchen, som nyligen utkommit med boken "Den umbärliga" om Ida Bäckman.

Ida var en av fyra syskon, och fadern var målarmästare i Åmål. Hon tog studenten i Wallinska skolan i Stockholm, en flickskola som var först att erbjuda denna utbildning. Efter lärarutbildning fick hon tjänst i Säffle i fem år och senare i Åhus. Hennes intressse för Fröding väcktes vid utgivningen av "Gitarr och dragharmonika", som fick mycket beröm, och efter ett möte i Lillehammer startade hon en brevkampanj på 36 brev med fyra svar från Fröding. Hon föreslog att han skulle flytta till Åhus. Då Fröding bodde på Utö besökte hon honom och tröstade honom efter åtalet för dikten "En morgondröm". Hon föreslog förlovning utan gensvar. Hon hälsade på familjen Fröding i Uppsala och blev vän med systern Cecilia. Hon skickade mat och ekonomiska bidrag och besökte Fröding på sjukhuset, där han sägs ha gjort ett erotiskt närmande.

En herr Lewerentz med stora tillgångar i Sydafrika, friade till Ida, och de planerade giftermål 1897. Men han avled och Ida reste till Sydafrika för att kräva en tredjedel av arvet av de två systrarna. Det lyckades faktiskt. Eftersom Fröding var dålig, tog Ida ledigt och reste till Ryssland där hon besökte Poltava och Gammelsvenskbyn, varifrån hon skrev reportage för Svenska Dagbladet och Stockholmstidningen. Vid hemkomsten var Fröding bättre, och besöken återupptogs. Hon berättade om sina resor och blev Frödings biktmoder. De diskuterade religion och litteratur.

Förhållandet till Frödings syster Cecilia bryts 1904, då Ida föreslog att Frödng skulle vistas på ett kollektiv i Holland. Ida slutar som lärare och gör reportageresor i Sydamerika, Ryssland och Polen. Hennes bok "Farliga färder och roliga" blev uppskattad. Vid hemkomsten försöker hon besöka Fröding men blir ej insläppt. Sköterskan Signe Trotzig kände henne som ett hot och kallade henne vampyr. Fröding dog, då hon var i Leningrad 1911.

På en kvinnokongress träffade hon Selma Lagerlöf, som var släkt med Fröding och ställde frågor om honom. Ida började därefter att skicka otaliga brev om Fröding till Selma, som tröttnade och uppmanade Ida att i stället skriva en bok om honom. Boken gjorde skandal, tycktes för närgången, och Frödings syster ansåg den innehålla påhitt och fantasier.

Ida lärde känna Stina Sahlin, lärare och missionär, och de båda beslöt att köpa gården Himmer i Närke. Ida skaffade även bil, en gammal Ford, som hon körde runt i hela mellansverige med.Senare flyttade kvinnorna till gården Långåkersboda i Bergslagen, där Stina avled. Selma föreslog en reviderad upplaga av Frödingboken och erbjöd sig att skriva företalet. "Gralsökaren" utkom 1940 med en del strykningar och fick mildare omdömen. Men böckerna "Mitt liv med Selma Lagerlöf" efter hennes död väckte hård kritik. Ida skrev även tre självbiografiska böcker om Rödpecka, smeknamnet sedan barndomen. Ida Bäckman begravdes i Säffle, där hon fortfarande har släkt.

Allan Salmis sammanfattning om Ida Bäckman; hon var en enastående och ovanlig kvinna, modig och företagsam. Hon överdrev ofta, framhöll alltid sig själv och lyckades få kontakt med betydelsefulla personer.

 

Tisdag 14/10 2014 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Vid Aktiva Seniorers senaste möte i församlingshemmet kunde vice ordföranden Lena Bergkvist välkomna den välkände deckarförfattaren Ulf Durling. Under rubriken "Mord bland pensionärer" berättade han om sig själv, sitt författarskap och sin syn på kriminallitteraturen.

Ulf Durling växte upp i Köping, och hans fars högläsning av Dickens och Christie påverkade honom säkert. Han lärde sig också att man inte kan döma folk efter utseendet, då han utanför tingshuset iakttog de människor som passerade där för att bli dömda av hans far. Färdig läkare blev han 1966 och succédebuterade 1971 med boken Gammal ost, där tre pensionärer har varsin teori om samma händelseförlopp. Boken fick Svenska Deckarakademiens pris och 1981 blev han själv invald och även dess sekreterare.

På 50-talet var deckarna inte särskilt populära, på 70-talet var deckarutgivningen fortfarande överblickbar, medan den numera är en mycket stor genre. Cirka 300 översatta och 170 svenska deckare utges varje år, och Deckarakademien prisbelönar de bästa. Att tillhöra urvalsgruppen som måste läsa alla dessa deckare tar det mesta av fritiden: jag har aldrig läsledigt.

Deckarna har ändrat karaktär under årens lopp. Tidigare kunde man beskriva dem som trevliga, underhållande och ofta humoristiska. Dagens deckare är brutala och blodiga, med psykopater och seriemördare och bestialiska motiv. Humorn är sällsynt. De s.k. kändisförfattarna svävar som ballonger över de andra, och klyftan mellan högt och lågt är stor.

Ulf Durling som i sitt yrke sett så mycken mänsklig ångest och oro skulle önska litet fler deckare av det vänligare slaget, lugnande sagor för vuxna barn. Omvärlden är tillräckligt hemsk och oroande med krig och otaliga katastrofer.

I 39 år har Durling arbetat som psykiater och samtidigt utgivit 16 deckare och även noveller. Hans kunskap om människans psyke liksom hans humor återspeglas i författarskapet och i hans föredrag, och de utställda böckerna försvann snabbt bland kommande läsare.

Boken "221 bra deckare du bör läsa innan du mördas" ger bra tips för den intresserade.

 

Tisdag 4/11 2014 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Aktiva Seniorer kunde vid senaste mötet i församlingshemmet höra Kristinehamnsbördige Hans Häggroth berätta om JAS-Gripen-projektet, där han är produktionschef sedan år 2000.

Saab (Svenska Aeroplan AB) grundades 1937 genom ett handslag mellan Marcus Wallenberg och Per-Albin Hansson. Syftet var att säkra Sveriges tillgång på försvarsmaterial under andra världskriget. ASJ (Aktiebolaget Svenska Järnverksverkstäder) bildades 1907 i Linköping och 1939 går Saab och ASJ samman, och Linköping etableras därmed som Sveriges flygstad. Tillverkningen skedde i ett stort underjordiskt bergrum till 1998, idag ett förråd. Under 50- 60- och 70-talen tas stora tekniksprång vad gäller datorer inom flygplansindustrin.

Totalt anställda inom Saab är 14500, i Sverige 11300, på drygt 50 orter. Fler än 4000 flygplan har byggts, av dem 500 trafikflygplan. Det är en lång och stolt historia med 15 olika modeller, där Tunnan, Lansen, Draken, Viggen är välkända namn.

JAS39 Gripen är det senaste stridsflygplanet, som tar cirka två år att bygga. Materialet är aluminium, och 20% av vikten är komposit. Varje operatör är ansvarig för ett hantverk av högsta klass. 700 personer finns i tillverkningen. Skrovet och även vingarna tjänstgör som tank. Man har lyckats bryta kostnadskurvan, och Gripen har lägre driftskostnad än konkurenterna. Skalet förblir likadant men innehållet, t.ex. datoriserintg, säkerhet, förbättras ständigt. Konkurrens finns i USA, Frankrike, England-Tyskland-Italien och Indien, Sydkorea m.fl. är på gång. Gripen är såld till bl.a. Sydafrika, Ungern, Tjeckien och med en orderstock på 100 plan är sysselsättningen säkrad.

Att sälja stridsflygplan är en lång process, som kräver mycket tålamod. Den senaste affären med Brasilien sträckte sig över 19 år, innan kontraktet var klart. Saab ser fram emot samarbete med Brasilien: fabrik skall byggas där, och brasilianarna kommer hit för att utbilda sig.

Framtida produkter är Neuron, det obemannade planet, och Skeldar, den obemannade helikoptern, användbar för övervakning vid skogsbränder.

Sverige är det minsta landet som konstruerar och tillverkar stridsflygplan, och vi har en unik kompetens, som vi kan vara stolta över.

Hans Häggroth fick besvara många frågor efter sitt intressanta och innehållsrika föredrag.

 

Tisdag 25/11 2014 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Vid Aktiva Seniorers senaste möte i församlingshemmet välkomnade ordföranden Lars Carlson en av medlemmarna, Urban Kihlström. Han berättade om en resa till Antarktis, som han företog i november 2013 med hustrun Berit.

Färden gick med det norska kryssningsfartyget Fram från Buenos Aires till Falklandsöarna, Syd-Georgien, Syd-Shetlandsöarna och Antarktiska halvön och varade i 18 dagar. 216 passagerare av 18 olika nationaliteter fanns ombord: flest amerikaner, sex svenskar, sex norrmän, tyskar, kanadensare. Bryggbefälen var norrmän och övrig besättning filippiner, alla mycket sympatiska. Konstnären Lars Lerins tavlor fanns på flera ställen ombord, glädjande för en värmlänning.

Från båten kunde man iakttaga ett rikt fågelliv, framför allt den svartbrynta albatrossen med 200-235 cm vingbredd. Vid första anblicken av denna mäktiga fågel dök låten Albatross upp i Urbans huvud. Han hade inte hört den sedan 60-talet, och nu fick vi också höra den.

Pingvinkolonier finns på alla öarna. 16-17 arter lär finnas i världen, och här kunde man iakttaga klipphopparpingviner med lustiga tofsar, åsnepingviner (lär låta som en åsna), hakremspingviner och kungspingviner, den största, som blir 90 cm. Dessa underliga fåglar är helt orädda och mestadels tysta. Ungarna har bruna fjädrar de första åren. Elefantsäl och veddelsäl kunde man också se.

Landstigningen skedde med gummibåtar och föregicks alltid av att en räddningsutrustning landsattes. Alla passagerarna var klädda i blå jackor, "de blå pingvinerna", och personalen i röda.

Syd-Georgien bjöd på snötäckta berg, och i Grytviken, ett tidigare centrum för valfångst, finns fortfarande en kyrka, museum och post. Här ligger den brittiske polarforskaren Shackleton begravd.

Förutom djurlivet erbjöd den arktiska naturen fascinerande motiv med snöklädda bergstoppar, isformationer, skiftande himmel och svallande hav. Fotografen Urban visade sina bästa bilder, som så väl illustrerade hans ovanliga reseberättelse.

 

Tisdag 16/12 2014 Församlingshemmet (Brita Olsson) 

Aktiva Seniorer har haft terminens sista möte i församlingshemmet, där ordföranden Lars Carlson välkomnade Gunnar Watz, Karlstad. Under rubriken Jazz at Vesper spelade han flera kända jazzstandards inspelade i kyrkor i USA, Schweiz, Sverige och Ungern och berättade även om historiken.

1792 skedde ett slavuppror på Haiti, då alla vita dödades. En del av de f.d. slavarna sökte sig till Missisippideltat och New Orleans. De tog med sig sina västafrikanska rytmer och samlades på söndagarna på Congo Square, där de dansade och festade. När de här rytmerna kom att blandas med västerländsk musik uppstod så småningom det vi idag kallar jazz. Ursprungsjazzen föll delvis i glömska under 1930-talet men fick en revival på 1940-talet.

1953 inbjöds ett färgat jazzband, George Lewis ragtime band, att spela i samband med en aftongudstjänst i Oxford, Ohio, något som väckte stor uppståndelse. Konserten blev dock en succé, den spelades in, och begreppet Jazz at Vesper var fött. Konsertens första nummer var When the saints are marching in, som vi fick lyssna till. George Lewis blev en frontfigur inom jazzen och dog l968.

Sången O store Gud, på engelska How great thou art, komponerades l886 av Carl Boberg, predikant och riksdagsman. Den är nummer två på listan över alla tiders väckelsesånger efter Amazing Grace och har sjungits både av Billy Graham och Elvis. I en inspelning med Lars Edegran, piano, svensk jazzmusiker i New Orleans, och Tommy Scanton, klarinett, fick vi höra en känslig tolkning av dennna välkända sång.

Over in the Gloryland är sprungen ur ett antal gamla folksånger och har också blivit populär över hela världen. Med svensk text heter den Kärleksland. Den första jazzinspelningen 1927 blev mycket kritiserad i religiösa kretsar. Vi lyssnade till den förmodligen bästa jazztolkningen av den engelske klarinettisten Sammy Rimington vid en konsert i en kyrka i Bern, Schweiz.

Av sången In the garden har Sammy Rimington gjort en underbar jazzvals, även tolkad av Elvis och många anddra.

Från en konsert i Örgryte kyrka hörde vi Carnegie Jazzband tillsammans med sångerskan Anna My Ekström spela sin version av Walking with the King.

Och Lars Edegran återkom med Lead me Savior, skriven av en predikant, som överlevt ett oväder till sjöss.

Som avslutning spelade Gunnar Watz den kända Just a closer walk with Thee, ursprungligen skriven som en psalm. Då sångerskan Sister Rosetta Tharp gjorde en gospelversion delades det religiösa Amerika i två läger. En man som spelade gospelversionen på ett café i New Orleans blev t.o.m. mördad av en annan gäst. På begravningen spelades Just a closer walk, och detta blev signalen till en världsomfattande succé för melodin. Vi hörde en inspelningt av Benko Dixieland band från Budapest med stämspel av tre klarinetter.

Jazzen var under 20- och 30-talen en omstridd musikform, populär hos ungdomen och hatad av företrädare för konst- och folkmusik. Jazzen ansågs höra ihop med underlägsna "niggrer" och jämfordes med narkotisk stimulans. För dagens publik som lyssnat och dansat till dessa "farliga" rytmer i sin ungdom blev det en angenäm timme fylld av nostalgi. Bara att hoppas att Gunnar Watz kan återkomma med ytterligare smakprov ur sin stora skivsamling!